Välkommen

Efter ett år med galet mycket i agendan så känns det äntligen som att jag är........rastlös;). 
Jag har i flera år nu utbildat mig både inom hundlydnad, hundens anatomi och hundtrim. Det har varit fantastiskt lärorikt men också ett uppvaknande för mig. Jag har kunnat konstatera att jag inte var helt bakom flötet innan jag gick utbildningarna. Utbildningarna gav mig också en del svar på om jag hade tänkt rätt i min träning med mina egna hundar och hur jag hade fungerat som instruktör på SBK, jag hade tänkt rätt.
Ibland så var jag inte alls inne på samma spår som mina lärare och det kändes inte alls bra. Det hade liksom varit lättare att bara  acceptera att det läraren säger är rätt. Det som sägs kan låta väldigt bra i teorin men funkar det i praktiken? Med många års hundvana och med arbete inom hundbranschen så var det ibland med frustrerande steg jag lämnade teorisalen och det förstås p.g.a att min egen erfarenhet var så djupt rotad.
Efter att jag blev färdig Hundpsykolog och gick med i en branschorganisation för hundpsykologer så var det dags att utöva det man lärt sig. 
det finns en stor nackdel med "mjuka metoder" När en hund attackerar en annan hund så blir det svårt att sära dem på ett mjukt sätt. På hundkurser kan det hända att hundar far ihop. Då gäller det att agera, mjukt eller hårt spelar ingen roll när det handlar om att förhindra hundar från att skada varandra. Det är en av mina bestämda åsikter.

Kommentera gärna: